Imorgon Tomorrow

Jag längtar till en festival.
Det bästa med festivaler måste nog vara kärleken. Inte bara sån du vet..hångel i regn kärlek utan den som man känner med sina vänner under en urfin spelning eller konsert. Förra gången föll jag för Erykah Badu. Hon var så fin hon! Hon var som en orm när hon dansade och jag tror jag var lite hög och hade en rökelse hängande från ena mungipan. Jag kunde inte riktigt andas eftersom alla höll på att trycka oss i första raden. Och jag var så kär att mitt lilla hjärta slog nästan sönder sig själv. När det var dags att åka hem så grät jag på tåget så mycket att jag somnade för jag var så utmattad. Sen vaknade jag i Malmö, inte Kastrup och hann precis till flyget. Sånna dagar så.
Imorgon fyller jag 24 och det känns så hemskt.

I remember being at a concert in Roskilde once. I was so in love with the world that I thought my heart would just give up on beating. Erykah Badu was playing and I was squeezed into the front row with one of my best friends. I had a little insence hanging from my mouth and I was so high. High of the music, my own youth and the energy of the mass that kept dwelling us like in a dream. On the train home I cried so much that I fell asleep and almost missed my flight.
I am going to be 24 tomorrow and it does not feel good. Not a bit.

- E